Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den stora efterräkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generaladjutanterna Grigorij Hertsik och Fedor Mirovitj,
asaulen Ivan Hertsik, »generalauditören > Fedor Tretiak,
standarbäraren Aftaman Hertsik, »bulavniken» Fedor
Nachi-movskij samt en ortodox präst vid namn Parfenij, vilka
under vistelsen i Stockholm åtnjöto ett årligt underhåll,
växlande från 672 daler silvermynt till 200. Dessutom fanns
det icke så få lillryska krigsfångar, tjänare och f. d.
soldater, som från Ukraina hade blivit vinddrivna till det avlägsna
landet på andra sidan om det baltiska havet. Och alla
gjorde de anspråk på eller tiggde större eller mindre
smulor av de två och en halv miljoner riksdaler courant (= 20
milj. kronor i nutida mynt!), som Karl XII och hans
lättsinnige finansielle medhjälpare Grotthus upplånat i Turkiet.
Den märkligaste av dessa exotiska gäster var
obestridligt Filip Orlik. Han härstammade från en tjechisk släkt,
som under hussitkrigen utvandrat från Böhmen till Polen
och Litauen, och en av hans förfäder, Stanislaw Orlik de
Lasiska (d. 1559) ligger begraven i dominikanernas
Trefal-dighetskyrka i Krakau. Filip föddes år 1672, studerade hos
jesuiterna i Vilna, Mohilev och Kiev, kom 1698 i kosackisk
kanslitjänst, gifte sig med Anna Hertsik och blev
»generalskrivare > (sekreterare eller kanslär) hos Mazepa, med vilken
hans öden oupplösligt förknippades. Man vet ock, att han
var med vid Jan Obidovskijs bröllop med Kotjubejs dotter
Anna, ty han uppvaktade då brudgummen, Mazepas
systerson, med en »panegyrik» eller bröllopskväde.
Då Orlik efter Mazepa hade blivit vald till hetman
(1710), kom han naturligtvis i en mycket vansklig
belägenhet, som både finansiellt och politiskt förvärrades, sedan
Karl XII lämnat Bender för alltid. Hans latinska skrivelser
till den höge protektorn intyga också icke blott hans
oförställda beundran för Karl XII:s hjältemod och hans
personliga hängivenhet för den man, i vilken han allt fortfarande
såg sitt eget och hela Ukrainas enda stöd, utan ock hans
förtvivlan över den svåra ställningen. Här må vara nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
