Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den stora efterräkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu är det tid för mig att ta itu med er, lillryssar!»
Denna hotelse, som tsar Peter halvt på skämt
utslungade mot Mazepa, skulle allt för snart bliva en hård värklighet.
Likasom Mensjikov efter det stora »förräderiet» hade till »roten
förstört det zaporogiska rövarenästet» vid Tjortomlyk 1709,
krävde »det enda odelbara Rysslands» politiska intressen,
att Ukrainas självstyrelse, för vilken Mazepa varit den siste
representanten, upphävdes, och efter det stora krigets slut
följde de inre »reformerna» slag i slag: 1720 infördes i
Lillryssland ett krigskansli, som var oberoende av hetmanen
och lydde direkt under regeringen i Petersburg; år 1721
upprättades ett storryskt domstolskansli i Ukraina och året
därpå ett lillryskt statskollegium. Och de hetmaner, som
valdes efter Mazepa, voro mer eller mindre beroende av
den ryske imperatorn; den år 1727 valde hetmanen Daniel
Apostol, vars yngre dotter var gift med Kotjubejs son
Vasilij, fick vid sin sida den storryske Naumov.
Vad Peter I påbörjat, fullbordades av Katarina II. Den
lillryske nationalskalden Taras Sjevtjenko skrev också i en
av sina dikter (med hänsyftning på inskriften på
ryttarstatyn över den store tsaren: »Petro primo — Catarina
secunda»):
»Han, den Förste, vårt Ukraina
fört till korsets pina.
Hon, den Andra, lät den arma
änkan grymt förtvina.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
