Mazepa. Historiska bilder från Ukraina och Karl XII:s dagar / 216 (1909) Author: Alfred Jensen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Mazepa i folkpoesien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mazepas bandura (luta). (Förvaras i Tjernigovs museum.)

Men om Mazepas oroliga
liv gav honom föga tid att
utveckla de poetiska anlag, som
kunde ha slumrat inom honom,
har dikten så mycket mer
sysselsatt sig med honom, och hans
i många avseenden dunkla
personlighet med de skiftande
äventyren var ju mycket ägnad att
sätta folkfantasien i rörelse, hälst
som det tidevarv, vari han levde,
var en guldålder för den
historiska folkvisediktningen i
Ryssland[1]. Men folkets sunda
instinkt bedrog sig icke i fråga om
Mazepa, ty populär hade han
aldrig varit hos sitt eget folk,
och hans diplomatiska smidighet
och ränkfulla vankelmod voro
ingalunda egenskaper, som
lämpade sig för en naiv poetisk
hjältedyrkan. Han var i folkets ögon
först och sist förrädaren, ty han
svek icke blott sin tsariske
överherre, utan ock sitt ukrainska
fosterland. Och vid sidan av
tsar Peters ungdomliga,
obetvingliga krigargestalt måste en
Mazepa krympa ihop till en dvärg.
Han spelar sålunda en ganska
obetydlig roll i den lillryska
folkdiktningen om 1709 års

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>