Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Mazepa i konstpoesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den andra sången har Maria ett långt, av svartsjukans
tvivel upprört samtal med sin åldrige tillbedjare, men
tvekar ej i valet mellan fader och älskare, i fall den ene måste
offras. Kotjubej, som fängslats av Mazepa med tsarens
medgivande, besökes i fängelset av Orlik, som vill avprässa
honom en bekännelse, var han gömt sina pängar. Då Maria
av sin mor får veta, att Kotjubej skall avrättas, försvinner
hon spårlöst. — I den tredje sången förhärligas Peter i den
praktfulla skildringen av Poltava-slaget. Härunder skjutes
av Vojnarovskij en kosack, som av svartsjuka söker döda
Mazepa. Då denne under flykten till Bender rastar på
steppen, ter sig för honom den vansinniga Maria, som än
med vilda förbannelser, än med besinningslösa smekningar
ökar hans själskval.
Detta är blott den yttre handlingen i en alltigenom
poetisk framställning, där Mazepas snikenhet, feghet,
sinnlighet och hämndlystnad tecknas med både historisk och
psykologisk trohet. Och över hela dikten vilar det behag,
som Pusjkins smältande verskonst förlänar, t. ex. i
naturmålningen av dessa sydländska näjder, som Pusjkin endast
i förbifarten fick se en skymt av under sin nödtvungna resa
till Svarta havet:
»Ukrainas natt är tyst och ljum.
På klara himlen stjärnor glimma.
Av dvala tyngd, blir vinden stum
och andas ej. I nattlig timma
knappt silverpopplars skälvning hörs» ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
