Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Mazepa i konstpoesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredlös överallt på jorden
Är min själ som Falklands vorden:
Den på stormen utan rast
Tumlar om bland molnens fästen,
Rider, vid den vilda hästen
som Mazeppa fjättrad fast.»
Ja, till och med när poeten Wilhelm von Braun i ett
dramatiskt utkast >Carl XII hör sagor» på sitt vanliga
frivola sätt travesterade ett allvarligt ämne, kunde han ej
uraktlåta att, ehuru alldeles omotiverat, på tiljan framföra
Ma-zepa, som skrytsamt säger om sig själv:
»På egen kropp jag räknar femti sår
af kulor och af sablar, lans och värja» ....
År 1883 utkom en hjältedikt Carl den tolfte» av
»Johannes Petrus», psevdonym för tidningsredaktören och
vitterlekaren J. P. Wallin. Det är kanske det längsta och
mest hårdsmälta skaldeverk, som den svenska litteraturen
har att uppvisa, ty det består av 24 sånger, fördelade på
231 lyrisk-episka dikter. Om man efter en mycket låg
beräkning tar en medelsiffra av tio 8-radiga strofer på varje
särskild dikt, gör detta en summa av i runt tal tjugotusen
versrader, som med övermänsklig energi svarvats efter
varandra i en högst entonig och tråkig strofbyggnad. Och
allt detta endast för att, i det stora hela, omskriva salig
Nordbergs krönika i rimmad form! Den har sannerligen
icke blivit njutbarare därigenom, tvärtom! I den fjortonde
sången »Ukraine», som börjar med dikten »Mazeppa»,
skildras hans förening med svenskarna och hans yttre:
»Han är en sjuttiåring: hans hår, hans skägg är hvitt.
Dock högt han bär sitt hufvud, och ögat blickar fritt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
