- Project Runeberg -  I Jämtebygd /
85

(1888) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Buan"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmaning att icke glömma saltpungen [1] och ej
ställa till skogseld [2], hvarpå han kör i vall.

Under dagens lopp sysslar Märta med att af
mjölken bereda de produkter, om hvilkas
mångfald man har föga aning, förr än man varit gäst
i en fäbod.

Den största läckerheten är utan all
gensägelse get-mesosten, hvilken äfven står högt i rop
såsom ett angenämt, matsmältningen befordrande
näringsmedel.

Det berättas, att en engelsman smakat denna
anrättning och frågat, hvad det var.

»Å jespanes, dä ä jö mössmörost, vejt je.»

»Äter folk den?»

»Tack’n sjule [3]
för dä.»

»Dö de någonsin, då?»

I morgon är det söndag, och Kjel har lofvat
att komma upp till helgen [4]. Vägen är fem mil
lång, men det generar föga honom, som till sitt
förfogande har ett fortskaffningsmedel, hvilket
understundom blifvit benämdt »kärlekens vingar».
Har hon allt i ordning? Ja, i mjölkkällaren är
ordentligt som alltid, i »buan» sätter hon upp


[1] Saltpungen är gesslepöjkens-vigtigaste attribut. Då han
vill ha hem boskapen på kvällen, räcker han den åt kreaturen,
som få slicka på saltet, och fortsätter han sedan med saltpungen
i hand, så följa de honom så gärna, att de rent af slåss om
att vara honom närmast och få mer af läckerheten.
[2] Då kreaturen skola hvila på dagen, tänder pojken upp en
eld, och djuren ställa sig i röken, då de äro skyddade för de talrika
och besvärliga myggorna, som eljes icke lemna dem någon ro.
Blir elden ej riktigt släckt — och det händer ofta nog — är
naturligtvis fara för skogseld. I fjälltrakter se lapparne gärna
en sådan, ty det blir sedan bättre bete åt deras renar, och man
vill emellanåt skylla lappen för att »tutta på».
[3] Sjule: den lede.
[4] Helg lika med söndag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:26:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jamtebygd/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free