Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jämtemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag hade tändt på och skulle till att klifva ned af
stenen, så rasar skottet iväg. Och jag i himmelshöjd!
Huru högt jag kom, vet jag inte, men mina kamrater
sade, att jag syntes som en liten gråsparf uppe under himmelen.
Så kom jag basande ned om en liten stund med en
»sjuhinhålande» fart. Då var det den gudslyckan, att stenen hade
spruckit midt itu och blocken kastats åt båda sidor, och jag
kom fallande midt emellan. Men farten var så gruflig, att jag
slogs hela alnen ned i jorden. Och då brast mitt ena lårben
af, så benpipan stack ut genom älglädersbyxorna. Plär väl
visst aldrig ha varit ömtålig, men den gången dåna jag af.
— — — — — — — — Vaknade jag upp ute på Bodsjön.
Tre karlar hade nämligen tagit hand om mig och skulle
föra mig till Edet. Två af dem rodde, och den tredje öste
blodet, det fortaste han kunde, men det var inte just mer än
att båten ville sjunka ändå. Så kan ni förstå, huru de’ skvala
af mej.
Från den dagen miste jag min styrka. Och inte bara
styrkan, utan hela kroppen krympte ihop på ett bedröfligt vis.
Alla mina kläder måste jag låta göra om. Jag mins särskildt
ett par klädesbyxor, som jag fick två par präktiga helgdagsbyxor
af.
Jo, tocke har jag gått igenom i mina dagar. Och nu
kanske ni skrattar lagom!
En takksamhetssjänk.
Mi mormor va född på 90-talan, å ändå var’e
æ mormor hänes, såm va mæ om dä hann eventyre
i sin ongdomsdaga. Så gammal e saga.
På den t’n var’e vanla, att bonnstårsan va i
buom om såmåran — even om dom så visst va
jolegentause. Så va nu hännelsa mæ’n mormors
mormor.
Lauvdagskvälln — si dä e’n kväll, såm all
butausan hågå se at — va kymyn. Å æ Ingri —
hu häjte så — hadd stöke ifrå se för dan. Tjynnan
va mjælke, mjælka sillt, tråga tvätte å tjelan
blankskure, så dom glæma ti aftansoln, der dom
ste oppställt västa stårrisväddja. Nyrapa e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
