Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anlände i fredags kl. 8 på morgonen. Jag begaf
mig raka vägen från stationen till Hemlandet.
Jag vill nu för allmänheten omtala, hvad som
der hände.
På första botten såg jag en butik med stora,
fina glasrutor. Jag steg in. En äldre man med
långt skägg och glasögon gick omkring och
donade med böckerna, qvick och rörlig som en pojke.
“God dag!” sa’ jag. “Jag är Jan Olson från Kil.”
— “Nej, si god dag, mister Olson!” svarade då
mannen och skakade hjertligt hand med mig. “Vi
väntade er just hvarje minut. Ni ska’ resa med
luftskeppet har jag hört.” — “Jo, det är
meningen, det,” sa’ jag. — “Sitt ner, sitt ner,” sa’
han; och så gaf han mig en stol. Det der gjorde
godt i hjertat på mej. Jag kände, att jag hade
kommit bland belefvade menniskor.
Som jag satt der, kom en annan man ut ur
ett inre rum. “Välkommen”, sa’ han. “Ni är ju
mister Olson. Mitt namn är Bohman.” Nu kan
ni tro, jag blef glad. Och så började jag berätta
om mina reseäfventyr.
Under tiden kommo två män in i butiken och
ämnade att gå tvärt igenom till ett inre rum. Jag
kunde se, att de voro hemma i huset. “Look
here, gentlemen,” sa’ Bohman, “här är Jan Olson,
som ville ha plats i luftskeppet. Ni ämnade ju
göra honom sällskap?” Och så vände han sig till
mig och sade: “Det här är två af tidningens
redaktörer.” De båda redaktörerna sågo riktigt
förtjusta ut, när de hörde, hvem jag var. Ja, nu var
jag riktigt upp i smöret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
