- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
53

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landet. I bon, der jag står, kommer det en hel
mängd svenska flickor och köper gråseri. Jag
förstår inte, hur det är fatt, att dom ser så
herskapsaktiga ut. Dom har mera hållning på
kroppen och mera värdighet i sitt sätt än i gamla
landet. Och inte är jag menniska att begripa, hvar
dom har gjort af den svarta silkessjaletten, dom
hade på sej, när som att dom reste från Göteborg.
På hufvu sitter den då inte. Den ligger
väl på botten i kofferten, kan jag tro. Här i
landet är dom misser eller fröknar allihop. Det
måtte kännas ljufvelit, det der, för en simpel
bondflicka att i stället för att heta stinta och bära
sjalett få heta miss och bära hatt. Jag önskar
jag vore en flicka, så jag kunde känna hur det
käns. För si, Jan Olson säjer som sanningen är
och gör inga undanflykter. Jag vet väl, jag, hur
skönt det var att heta mister och bli friserad och
klädd som en amerikanare.

Här om dan träffa’ jag på gatan Anna Jonsdotter
från Fryksta. Det var hon, som kände igen
mej och sa’: “god dag, mister Olson!” Det var
fem år, se’n jag såg’na, och det dröjde en stund,
innan jag kände igen ’na. Å maj, så förändrad
hon var! Hemma i Sveden var hon lunsig och
ovålin af sej; men nu såg hon ut som en riktig
hoffröken. Och nu kallar hon sej Annie Johnson.

Inte kan det vara bara kläderna, som gör
skillnan, för om man klutar på en fågelskrämma,
så blir han en fågelskrämma i alla fall. Jag
tänker som så, att om man känner sig som en fri,
sjelfständig och aktad varelse, så inverkar det nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free