- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
69

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag är inte den, som föraktar mönni, för det
är utmärkt bra att ha iblann; men det är någe
annat, jag också likar, och det är att ha liksom
mina egna funderingar och åsigter och att säja
precis, som jag tänker, rätt i synen på hela
menskligheten. Det är nog många, som har hyfla’ på
mej, förstås, både i Sveden och här, för att jag
är så frispråkiger af mej. Men Jan Olson är inte
rädder af sej. Jag har qvicka ben, när som att
det gäller att springa efter märkvärdigheter, det
har ni nog funni’ ut. Men si, om dom hyttar
näfven åt mej å säjer: “dra åt skogen, Janne,” då
är’e jag, som blir styfbent rätt på fläcken, och står,
der jag står, alldeles som kyrkofadren Luther
gjorde på kyrkmöte.

Att tänka fritt och tala fritt, det är någe rolit,
det, ska’ ni veta! Frihet är det bästa ting, som
sökas kan all jorden kring. Det är klart, att det är
några, som tar humör och blir förargade, om man
är så der sjelfständiger af sej; men det är bara
lessamt för dom, de’. Jag låter dom stå der
surmulna, jag; och så knallar jag på vägen framåt
och gnolar på en liten stump, till dess jag träffar
några andra, som jag kan språka med. Jan Olson
ser bara till, att han sjelf är stret å ålrajt, och sen
får menskligheten tänka hva’ den vill.

Som sagdt var, så är’e en go sak hos er, att
de flesta af er tycker om att höra sanningen; och
det ska’ ni ha beröm för. Redaktionen har gifvit
mej en helanste mängd af brefstumpar, som
gubbar och gummor och gossar och flickor ha skrifve
till mej. Och i dessa dera brefvena så har dom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free