Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifver. Man kan väl bli trött på sötsaker också,
skulle jag tro. Menar ni, att den, som står i
ett candystore, går pä och tuggar karameller dagen,
i ända? Neej då!
Jag mins välan, jag, när jag var pöjke, hur
jag tyckte om sirapssmörgås; och jag tiggde mor
min så mycket, så att hon beslöt att bota mej
från sirapstörsten. Och så gaf hon mej sirap och
sirap till hvartendaste mål. Och till sist vardt
jag så led vid sirapen, att jag inte ville titta åt’n.
Nej, surt och sött ska’ det vara i lifvets skål.
Och fast inte menniskorna vet af det, så tycker
dom om att få litet surt då och då. Och hvad
nu trycksaker beträffar, så har det sura ofta en
märkeligt uppiggande verkan på läsaren.
Jag ska’ säja er nu, hur de’ är.
Det vigtiga i allting är måttan. Eller, som
jag sa’ er en gång om silfverpräglingen: det måste
vara en gräns för allting här i verlden. Alltså
får det icke vara för mycket surt. Men det får
inte heller vara för mycket sött. Iblann måste
det vara bara sött. Iblann måste det vara bara
surt. Och iblann måste det vara sött och surt på
en gång, det vill säga sötsurt.
Nu gäller det att kunna laga till, hva’ som
passar, så att menniskorna har nytta af’et. Och
det är just Jan Olson lärd uti, om jag ska säja,
pressis som de’ är. Jag är som en doktor, hvilken
ger patienten hva’ han tål, både bröstsocker
och malört. Först känner jag dom på pulsen och
se’n ger jag dom medicinen. Är patienterna allt
för nervösa och ömtåliga, så bäddar jag in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
