Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tidningsredaktion ville prompt, att jag skulle
komma till deras kontor och hjelpa till att skrifva
tidningen, men det sa’ jag nej till.
“Tack ska’ ni ha’, som vill ha’ mej,” sa’ jag,
för det var den vådligaste ära, som kunde
vederfaras en simpel värmlänning. Men jag har funnit
ut, hvad som är min kallelse i det amerikanska
landet; och så mycke kan jag säja, att jag inte
vill ännu åtminstone sitta på ett tidningskontor,
utan jag vill ut och spankulera bland menniskorna.
Svälta behöfver jag inte, för jag har så pass
med pengar hopsparade från Sveden, att jag kan
stå mej för en tid. När man är ungkarl och
arbetsam och inte super eller har annat skoj för sej,
så är’e ingen konst att skaffa sej en sparpenning.
En bredskyggig hatt har jag nu på hufvu,
så att inte solen ska’ steka sönder mej, och så
har jag en kikare i ett läderfodral, som med en
rem hänger öfver axeln. Men någon vandringsstaf
har jag inte, för då kan jag inte ha båda
händerna tillreds till att hugga i och hjelpa
menniskorna, när så behöfs. Dessutom är det bra, om
jag kan hålla upp ryggen utan käpp. I bröstfickan
har jag en notbok och en blyerts, så att jag
kan skrifva ner de märkvärdigheter, som jag ser,
eller de tanker, som jag tänker, eller de känslor,
som jag känner.
Ja, så der är det nu med mej. Det här är nu
mitt femte yrke. Först var jag dräng, och så
blef jag smed, och så blef jag jernvägsarbetare,
och så blef jag diversehandlare, och så har jag nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
