Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
raketer, så man kan tro, man har kommi in i en helt
och hållet annan verld.
Ja, det var den mest lifvade fjerde juli jag
har vurri me’ om. Det var småtrefligt, ska’ ni
tro, te å gå och titta på folket på gatorna. Flagga
gjorde det, för i alla fönster satt det små röd-
och hvitstripiga flaggor, så det såg riktigt vackert
ut. Och på spårvagnarnes tak satt det alldeles
pinfullt med flaggor, som svajade för vinden
presis som på en ångbåt. Och bodarne var stängda,
och det var riktig helgdag, och folket var
söndagsklädda och såg glada ut, så det var en lust
att se på hela tillställningen.
Men hvad som inte var en lust te å se på,
det var hur menniskor sköt sönder både sej sjelfva
och andra.
Just som jag gick der och spankulera, så såg
jag, hur en pöjke börja på å skrika å skapa te
sej, som om han vore förryckt och höll ena
handen kring den andra och jämra sej och lefde
alldeles förfärligt. Well, de’ var inge under heller;
han hade ju skjuti af sej ett finger.
Och längre fram på gatan såg jag, hur en
ung kar börja på och hoppa på ett ben och till
sist föll i backen och gallskrek och väsnades.
Och det hade han skäl till, för han hade skjutit
sej i ena foten.
Och längre fram på gatan, just när som jag
gick förbi ett stånd, der dom sålde smällare och
raketer och alla möjliga knallmaskiner, så hva’
hände, om inte att hela härligheten tog eld, så
det blef det allra hiskeligaste skådespel, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
