Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sa’, om det inte hade varit för en gohjertad
slägting, så hade dom för länge sen svultit
ihjel eller varit på någe fattighus. Nu var han
bättre i kroppen; och så snart han blef så pass, att
han fritt kunde röra sej och gå omkring, så skulle
han och familjen resa tillbaka till Sveden, för hans
slägting hade lofvat skaffa dom biljetter till resan.
Han trodde, att han skulle bli bra, så snart han
satt foten på fosterjorden, och han ansåg, att
det var klimatet här, som gjorde honom så
eländig. Dyster var han, och sorgsen var hustrun;
och båda sade, att Amerika de’ var då ett uselt
land.
“Hva’ skulle vi lemna Sveden för?” sa’ dom
upprepade gånger, “Det var de’ dummaste dom
hade gjort,” sa’ dom.
Jag märkte, att den bästa medicin, dom kunde
få, var att andas svensk luft, så jag sa’ åt dom,
att dom skulle resa tebaks det fortaste dom
kunde.
Och så talte jag me’ dom om Småland, der
jag har rest igenom flera gånger. Dom var från
Vernamo, sa’ dom, och då berättade jag för dom,
hur lifvadt jag en gång hade på Vernamo marknad.
Det hinner jag inte tala om nu.
Men som vi satt der och språka om Vernamo,
så qvickna både mannen och hustrun till, och
mot slutet så skratta dom båda två och glömde
både fattigdom och reumatism.
Och så kom pöjkarne in, och dom klef upp
i knä på mej, och så gaf jag dom lite mer
karameller, och så sa’ jag adjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
