Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna dricka vatten ur vattubäckar. I västens
båda utsidesfickor stoppade jag ett par dussin
patroner, så att jag skulle kunna qvickt komma åt min
ammunition, i händelse att jag sköt bort
revolverladdningen.
Så der var jag utrustad, då jag tredje dagen
sade farväl till Svenssons och en helanaste hoper
andra Minneapolisvänner. Det var sant, jag hade
nånting i rockfickorna också, hvarjehanda smått
och godt krafs, som jag tänkte kunde komma till
pass någongång. Jag kände mig just som ett
vandrande godsmagasin, när jag startade i väg.
Ni ska tro, det var just som lite rörande, då
afskedsstunden kom nere vid jernvägsstation, dit
mina goda vänner ledsagade mig. Jag drogs
oemotståndligt till indianmenniskorna; men på samma
gång kände jag det tråkigt att skiljas från mina
galanta vänner och väninnor, med hvilka jag hade
haft många trefliga stunder och som hade varit så
hyggliga emot mig på alla vis. Det sa’ jag också
till dem, förstås, och höll ett litet afskedstal
till dem och sade, att jag var skapt till att snurra
omkring som en pirra och att jag måste följa
min kallelse.
Och så skaka’ jag hand med dem; och när
som det var gjordt, så gaf jag dem hvarsin
karamell i fransadt, kulört papper och med ett
tänkespråk klistradt utanpå; och så kila jag ut genom
bangårdens gallerdörr, vinkade med hatten och
sprang upp på det tåg, som skulle föra mig bort
till det fjerran belägna, för mig så lockande
indianlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
