Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag red in i brynet af en skogsdunge, satte
af och tjudrade hästen med ett långt tåg och lät
honom promenera omkring och beta af gräset.
Och så öppnade jag min rensel och tog fram min
matsäck och åt ett par brödskifvor och en
ostbit och satt sedan och funderade en stund öfver
dagens händelser. Särskildt förvånade det mig,
att man i det här knepiga landet inte kände till
något, som i Sveden är så allmänt bekant, att
nemligen en orm spricker, om han får snus på
tungan.
Emellertid började det skymma, och jag tog
hästen med mig ned till brädden af en creek
som flöt förbi; och så drack vi, både hästen och
jag; och sedan gingo vi tillbaka till vår plats och
lade oss att sofva. Jag kastade min reskappa
öfver hästen, så att han inte allt för mycket skulle
besväras af insekter. Sjelf lade jag mig på filten
och tog upp ur en ficka ett stort flor och drog
det öfver ansigte och händer, så att muskiterna
inte skulle kunna komma mig för nära.
Och sedan sof jag lungt och godt, ända till
dess att pålle på morgonen väckte mej med sitt
gnäggande. Sedan vi då åter förfriskat oss med
mat och dryck, fortsatte vi färden.
Det var en härlig morgonstund. Luften var
klar, ren och frisk, och den uppgående solen göt
sin strålglans öfver nejden. Pålle var vid godt
lynne och sträckte i väg, utan att jag behöfde
skynda på honom.
Jag kände mig mer upplifvad än någonsin,
der jag flög fram öfver den kullriga marken. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
