Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att nu få indianerna reda sig oss förutan, och så
hoppade jag upp på hästryggen och red försigtigt
ut ur byn.
Jag gynnades af mörkret. Om nu bara också
indianarne ville sofva som stockar! tänkte jag, der
jag satt på hästryggen. Bäst vore naturligtvis,
att min flykt icke alls upptäcktes förrän följande
morgon. I hvad fall som helst hoppades jag få
så stort försprång, att indianerna, ifall de satte
efter mig, icke skulle hinna upp mig.
Så snart jag kommit utanför byn, gaf jag hästen
lösa tyglar. Jag kände mig glad öfver att
ingen indian händelsevis hade befunnit sig utanför
sitt tält; och för hvarje skutt, som hästen gjorde,
erfor jag en allt större belåtenhet. Hvad de nu
skola bli snopna, tänkte jag, när de få se, att
fogeln flugit ur buren!
Men min belåtenhet skulle snart förvandlas i
den största oro. Jag hade hunnit en engelsk mil
från indianlägret, då mina öron nåddes af ett
indiantjut, som allt mera tilltog i styrka. Jag
förstod, att min flykt hade upptäckts.
Antagligen hade någon hört ljudet af hästhofvarne
och gått ut att se efter, hvad som var
på färde. Man hade snart funnit, att min pålle
fattades på sin vanliga plats. Ljudet af hans
hofslag, under det att han sträckte i väg,
underrättade de fina indianöronen om, i hvad riktning
flykten egde rum. Nyheten gick naturligtvis som
en löpeld från hydda till hydda, att medicinmannen
hade rymt. Genast rusade alla upp, togo på
sig de få klädespersedlar, som de på qvällen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
