Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Men sa’ du inte, att du var från Chile?”
frågte dom.
“Jo,” sa’ jag, “men mitt Kil ligger inte i
Sydamerika, utan i Sweden.”
“Ha, ha, ha, det var nånting nytt,” sa’ dom.
Jag bad dom sitta ner, så skulle de få höra
lite om skillnaden mellan Chile och Kil.
Herrarne slogo sig ner rundt omkring mej,
och så berättade jag för dom en hel hoper om
Kil och om Sveden och sa’, att “Baltimore” hade
helsat på der också, och att besättningen, i
stället för att ihjelskjutas, hade blifvit bjuden på ett
schangtilt kalas, för att dom hade fört dit John
Ericssons lik.
Nu tyckte kamraterna om mej och bjöd mej
på middag i dining-caren. Och det sa’ jag inte
nej till. Och medan vi satt der och mumsade, så
talte jag om för dem, att John Ericsson och jag
voro från samma provins, och att också jag tänkte
bli en beryktad amerikansk värmlänning.
“Well, go ahead!” sa’ dom, “du kommer nog
att reda dej, för så oskyldig du ser ut, så är du
full af bondslughet.”
Jag nickade, jag, och sa’:
“That’s so!”
Men jag har nu inte tid att göra en lång
resebeskrifning. Jag vill bara nämna, att, när tåget
kilade genom Rock Island, jag såg ett par stora
byggnader ligga och trona på en hög backe.
“Hvad är det der för en plats?” sa’ jag till en
Molinebo, som satt midt emot mej.
“Det är Sions kulle,” sa’ han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
