Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandla det trefligaste, som den store anden hade
gifvit dem.
(När mina åhörarinnor hörde detta, så klappade
de i händerna, så att det genljöd i väggarne.)
Och så talte jag om, hur simpelt indianqvinnan
får gå klädd, ungefär som kararne. Inga fina
lätta tyger, som qvinnan har i den civiliserade
verlden, intet siden, intet sammet, inga snörlif,
inga vackra skor, inga små näpna hattar, intet af
allt detta, som ofta gör en qvinna vackrare, än hon
i sjelfva verket är.
(Nu tittade mina åhörarinnor på hvarandra
och skrattade en liten smula. Om de skrattade åt
mej eller åt indianflickorna eller åt sig sjelfva, vet
jag icke.)
Och sedan berättade jag om hur friska och
duktiga indianqvinnorna, i synnerhet de yngre,
äro, huru de springa och hoppa som stengetter,
och hur de rida lika bra som papporna deras,
och huru de äro fria från hufvudvärk och
qväljningar och andra små krämpor, som de hvita
flickorna lida utaf.
(När jag sade detta, så gick det en suck
genom salen, liksom när vinden susar i säfven.)
Derefter berättade jag åtskilliga öden, som
jag hade upplefvat bland siouxiskorna, hur vi
hade ridit i kapp på prärien och hur glada de
blefvo, när de lyckades hinna opp mej och ta fast
mej, och hur förtjusta de voro, då de fingo titta
i min kikare, och hur de gapade af förvåning, då
jag berättade för dem om Sverige och Värmland
och Kil, och hur de slickade sig om mun, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
