- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
306

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den lutherska presten här på platsen heter
Swensson, och han är en munter kar, ska’ ni tro.
Och inte är han dum heller. Han har småländskt
blod uti sig, men han har lefvat på amerikansk luft
ända sedan han blef född. Han är godmodig som
en smålänning, men Amerikas ombytliga luft har
gjort’n smart som en yankee. Han har smålänningens
och yankeens födgeni, men hvad han förtjenar,
ger han bort åt en gräsligt stor skola, som
ligger här på präjan. Och prata kan han nästan
lika bra som en värmlänning, och när han och
jag kommer ihop, så har vi ohjelpligt roligt
tillsammans.

Vid prestakonventet tog jag fatt på så många
prester, jag kunde komma åt, och talte några goa
ord med dem. Man ska’ alltid vara hygglig me’
presterna, ty dom leder menniskorna på den
rätta vägen, så vida dom inte leder dem på den
orätta.

Hur skulle det gå me’ oss, syndiga varelser,
om vi inte hade nå’n, som rätta’ till oss ibland!
Det ginge på tok, det, förstås.

Under mötet var det också en mängd prestfruar
här. De hade en eftermiddag en sammankomst
i prestgården, och då var Jan Olson inbjuden,
kan tänka! Då mådde jag som perla i
gull. Vi fick utmärkt godt kaffe me’ dopp. Jag
var te’ börja me’ ganska blyg och fåordig, som
jag allti är, när jag träffar fina fruntimmer, och
jag sa’ till fru Svensson, som sanningen var, att
det här var alldeles för stor ära för en simpel
kar som jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free