Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“What’s the matter with Harrison?”
“He is all right,” sa’ jag, “och nu ska vi tala
om honom och om republiken.”
Och sedan talte jag i en qvarts timme om
det republikanska partiet och sa, att det var vi,
republikanare, som för trettio år sedan utgjöto
vårt blod, för att de svarta negrerna skulle få röra
sig fritt liksom vi, och att det var vi, som för
trettio år sedan räddade landet från att falla i
stycken. Deremot sa jag, att alla demokrater var
afskyvärdt folk, utan en gnista af fosterlandskärlek,
ty det var dom, som der nere i det södra
Amerika för trettio år sedan piskade ihjel negrerna
och sökte att splittra unionen. Derför “lefve
republiken!”
När jag hade slutat, så klappa folket med
händerna, men jag tyckte, dom inte var så lifvade som
gången förut. Och så kom det en kar klifvande
fram till mej och sa’:
“Det var nog bra, förstås, men du talte
alldeles för gött om Cleveland.”
I dag fick jag från den republikanska kampanjkomitén
en skrifvelse, i hvilken det står med
stora, svarta bokstäfver, alt mina tjenster såsom
politisk talare inte längre behöfvas.
Åh, det var alldeles förfärligt! Jag blef så
ond, så jag visste inte till mig. Är det på det
viset, som dom behandlar en menniska, som söker
rädda landet från den demokratiska vedermödan?
Jag tog och kasta mej baklänges på sängen och låg
och titta upp i taket och fundera, hvad orsaken
kunde vara till att de höga herrarne hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
