Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Här stodo vi nu, (brottslingar, såsom vi
betraktades,) rådvilla, icke vetande hvad som
vore bäst att företaga för oss sjelfva, för
sällskapet och för vår tros främjande. Vi tänkte:
fara vi hem, så blir vår sak icke derigenom
förbältrad, enär vi ej vidare hafva någon talan
inför rätten och vår sak ifrågasättes öfver
våra medborgerliga rättigheter. Konungen är
nu den ende som kan återställa dessa våra
medborgerliga rättigheter, och måhända han
vill hbjelpa oss. Men nu kunde vi emellertid
ej fara till honom utan pass, hvadan vi nöd-
gades anskaffa förpassning från domprosten,
hvilket äfven lyckades, hvarpå vi gjorde oss i
ordning och färdades så på qvällen i sällskap
med några bönder, som skulle resa den vägen
till Rotebro.
Bedröfvade och uttröttade som vi voro,
och ovissa huruvida saken kunde vinnas för
oss och sällskapet, uppstod en djup tystnad
ibland oss. Vi båda uppsände en brinnande
bön ur hjertats djup för den maktpåliggande
sak vi hade för händer, och våra sinnen
genomträngdes af outsägliga känslor. Men
slutligen blefvo vi i åkdonet nedtyngda af
matthet och sömn.
Under nattens lopp kom en resvagn
farande förbi, och ur denna vagn hördes en
röst, sägande:
sÄr det Jonas och Olof Olsson?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
