Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen, som svarade; allting omkring honom
var dödstyst.
Plötsligt hörde han ett underligt dånande
ljud. Det var kanske eko av åskan mellan
bergen, tänkte han. Men det var genljud från
riddarsalen, där just riddar Rynkebryn satt
och drack med alla sina män och
gapskrattade, så att det knakade i slottet.
Då ingen tycktes höra Frans, förlorade han
tålamodet, tog sin bössa, som ännu var laddad,
och sköt av den. Han hörde, huru ekot
svarade från berg till berg och till sist dog bort
i fjärran.
Men nu blev det liv i slottet. En man
öppnade en lucka högt uppe i tornet och ropade
ned:
— Vem skjuter under Falkensten? Är det
vän eller fiende?
Frans satte bägge händerna för munnen
och ropade tillbaka:
— En vän! En vän! En budbärare från
dalen!
Så hörde han, huru mannen slog igen
luckan och stövlade utför trapporna. Nu kom
han traskande över gården och började skramla
med alla lås och stänger på järndörren. Och
nu öppnade dörren sig långsamt, och en barsk
krigare stod framför Lillefrans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
