Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du nu burit dig åt? Du skulle ha följt mitt
råd och vänt om i tid, du, som inte kan krypa
eller kila.
— Ja, suckade lille Frans, nu är det för
sent att tänka därpå, ty nu kan ingen i världen
hjälpa mig mera.
— Å, svarade ödlan, man skall aldrig uppge
hoppet. Eftersom jag har kommit in i
fängelsetornet, ska vi väl också kunna få dig ut.
Och i det samma var det lilla djuret
försvunnet.
Men ett par ögonblick därefter såg lille
Frans något svart uppe i gallerfönstret. Det
klämde sig in mellan järnstängerna och föll
med en duns ner på golvet.
— Här är jag! knarrade ekorren och
hoppade fram till Frans. Vad ha vi nu haft för
dumheter för oss?
— Som du ser, svarade Frans, jag är fången
och bunden, och i morgon skall jag dö.
— I morgon! Det är långt till i morgon;
det kan hända mycket, innan solen går upp.
— Jag kan varken röra hand eller fot, sade
Frans. Ser du inte, hur de ha behandlat mig?
— Jo, jag ser det nog, sade ekorren och
spärrade upp sina stora ögon ännu mera.
Var ha vi knutarna? Och med ett hopp var
han uppe på Frans rygg och började gnaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
