Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den minsta. Med 10 teckningar av John Bauer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
repen på den bundna karlen, och huru han
genast kilade bort, allt vad tygen höllo.
— Det var roligt! sade prinsessan och
skrattade. Det ska vi göra om igen.
Och hädanefter var det kungens bästa nöje
att gå in till prinsessan med den vita flaggan,
när någon skulle föras till döden. Han tyckte
visserligen, att det var ofantligt nöjsamt att
hänga eller hugga huvudet av alla, som på
minsta sätt hade gjort honom något emot,
men han tyckte, att det var ännu roligare att
se sin lilla flicka stå i fönstret och vifta av
alla krafter med den vita flaggan. Hon såg
så lycklig ut, att kungen alldeles glömde, vad
som försiggick där nere. Han satt blott och
glodde på henne med sina stora påskäggsögon,
tills han rent av fick tårar i dem.
Och när sedan den lilla flickan kastade
sig i hans armar och sade:
— Du är den bästa far i hela världen! —
ja, då kunde han gärna låta alla krypskyttar
löpa till världens ände.
Men de sex prinsarna blevo mer och mer
missnöjda med sin far.
— Vi ha ingen lust att behandlas som
lindebarn, då vi äro så stora och breda och tjocka,
som vi äro, sade de och blevo röda i synen.
Och det kokade i dem, som ärter koka i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
