Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från samarbete med Japetus Steenstrup 1871 och från en därpå följande tjugofemårig korrespondens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningar af de arktiska våxtlämningarnas forekomst i andra delar af Skåne[1], och
afslutar brefvet sålunda: »Det skulde meget glæde mig, at kunne gjøre nogle
Excursioner med Dem i vore Moser og Lergrave her, forat anstille en Sammenligning mellem
Dannelserne her og i Skaane. Naar De vil tage tiltakke her i Huset, som vi kunne
indrette det, vilde jeg bede Dem om venlig at tage et saadant Forslag i Overvejelse.«
Svaret blef naturligtvis jakande, och det var med stor glädje och spänning,
som jag begaf mig ofver till Kopenhamn, dår jag på det älskvärdaste blef mottagen
af Steenstrup och dennes familj. Som jag emellertid tyvärr icke fort några
anteckningar rörande våra exkursioner, maste jag i det foljande lita på mitt minne, och då
man efter 42 år icke kan komma ihåg allt, år det naturligt, att följande framstållning
i ett och annat afseende måste blifva något bristfållig. Jag kan sålunda icke med
säkerhet uppgifva namnet på de lokaler vi besökte, men antager att det gållde
mossarna i nårheten af Rudersdal, dit Steenstrup 1869 fört de Quatrefages.
Den forstå dagens utflykt gynnades så till vida, att blad af dvärgbjörken
(Betula nana) ymnigt anträffades i de understa torflagren af en mosse. Förtjänsten af
detta fynd tillkommer helt och hållet Steenstrup, som på förhand vidtalat en
arbetare att lägga upp en serie prof af torfvens understa lager. Dessa prof blefvo nu gran-
skade och befunnos innehålla blad af dvärgbjörken i stor mångd. Det af Schouw
och Vaupell fordrade beviset for att klimatet fordom verkligen varit kallare var
sålunda redan nu presteradt. Vi kommo sedan till en nåstan fullståndigt utgräfd
och utdikad mosse, hvars botten utgjordes af lera och mojligen äfven något
snäckgyttja. Om jag minnes rätt, var det i de på sidorna ännu befintliga kvarlefvorna
af just denna mosse, som jag hade tillfälle att första gången se och glädja mig åt de
af Steenstrup urskiljda fur- och eklagren med otaliga mängder kottar och ekollon.
Ehuru jag maste antaga, att vi här skulle finna arktiska växtlämningar i leran,
lyckades detta till en början icke. Steenstrup ville nämligen söka på sidorna af
bäckenet, där lagren snart utkilade, ty han var angelägen att få reda på betydelsen
af hvad han kallade »det lille Riis«, som han dårstådes iakttagit i leran, men hvilket,
såsom jag antager, endast var rötter och rottrådar. Och då han var cicerone här,
tordes den tjugoårige studenten naturligtvis icke göra invändningar. Emellertid
måste Steenstrup för något sammanträde på e. m. återvända till Köpenhamn, och
vi kommo då öfverens om, att jag skulle stanna kvar och om natten herbergeras
i därvarande »Kro«. Når jag blef ensam, gick jag ned i det fullståndigt torrlagda
bäckenets midt, och där fann jag snart nog utomordentligt väl bevarade blad af den
arktiska florans arter, Betula nana, Salix reticulata, Dryas octopetala m. fl. Jag kan
naturligtvis ej nu komma ihåg alla de arter, som funnas precis här, men ännu minnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
