Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från samarbete med Japetus Steenstrup 1871 och från en därpå följande tjugofemårig korrespondens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första början af vår bekantskap har han visat mig vänskap och välvilja, och så har
äfven varit förhållandet med hans familj, från hvilken, särskildt från sonen Johannes,
nuvarande professorn, han, såsom ofvan nämndes, hälsade mig i nästan hvarje bref.
Jag har äfven nu ej utan djup rörelse kunnat läsa dessa, på grund af den trofasta vänskap
och tillgifvenhet, hvarom de alla bära vittne. Att de utom de vetenskapliga frågorna
äfven innehålla åtskilligt af för oss båda mera personlig natur är ju gifvet. Då han
väl kände mitt vänskapsförhållande till professor Johnstrup, tillfogar han t. ex.
följande postscriptum i brefvet af den 14/10 1881: »Skjøndt Brevet, som det tydelig
nok viser sig, er skrevet i en travl Stund, maa jeg dog tilføje, at jeg lige nu kommer
tilbage fra Consistorium, hvor vi have valgt Prof. Johnstrup til Rector for det
kommende Aar!« Brevet den 26/4 1877 afslutas sålunda: »Gud give Dem fremdeles Kraft
og Lykke til Deres Studier! Tænk nu og da venlig paa Deres hengivne Japetus
Steenstrup«. Den 13/4 1885, samma år som jag tillträdt befattningen såsom intendent vid
Naturhistoriska Riksmuseum i Stockholm, skrifver han: »Jeg sender Dem skriftligen,
hvad jeg saa ofte har gjort i mit stille Sind, mine hjerteligste Lykønskninger til Deres
nye Virksomhed«. Vid ett svårare sjukdomsfall i min familj, hvarom han
underrättats genom vår gemensamma vän, professor B. Lundgren i Lund, skref han varma
deltagande ord, och han visade alltid stor glädje då jag besökte honom i Köpenhamn.
Detta skedde sista gången 1894, då jag passerade staden på den resa till utlandet,
hvarunder jag vid Deuben, sydost om Dresden, lyckades uppdaga en ny lokal för den
fossila glacialfloran[1]. Han föreföll mig då till kroppen mycket åldrad, men till själen
fortfarande liflig, ehuru han nu var öfver 81 år. Hans sista bref till mig är dateradt
den 29/4 1895. Jag hade skriftligen frågat honom, om Dr. C. Weber, från Bremen,
som för tillfället studerade vid Riksmuseet, kunde besöka honom, då han på
återvägen passerade Köpenhamn. Själf var jag då konvalescent från en tre månaders
sjukdom (blindtarmsinflammation med däraf föranledd operation), och Steenstrup
skrifver: »Det glæder mig altid at faae nogle Linier fra Dem, selv om disses Indhold
ikke maatte være som man ønskede det og saaledes dennegang om Deres Sygdom
og Hospitalsleje! Gudskelov at De er i god Bedring! Jeg haaber, at De er forsigtig
i denne Vaar; den er mig ikke af en godartet Natur — nedstemmer Kræfterne!
Dr. C. Weber skal være meget velkommen, men han maa tage mine Kræfter
som de ere, gaaende op og ned og af en capriciøs Varighed.«
Två år senare nådde mig underrättelsen om hans död, som för mig innebar
förlusten af en trofast tillgifven vän, af hvilken jag från första stunden af vår
bekantskap endast rönt godhet och välvilja, och om hvilken min erfarenhet under alla dessa
år endast och allenast har godt att förtälja. Om hvad förlusten betydde för
vetenskapen behöfver jag här icke orda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
