Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japetus Steenstrup och Torfmossforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 28 augusti 1888 vandrade jag för första gången upp för trapporna i
Köpenhamns zoologiska museum, frågade om etatsrådet stod att träffa och skickade in ett kort,
hvars namn han sett genom en liten honom en tid förut tillsänd uppsats om torfmossar i
Skåne. Snart nog vankade en gammal man med en bräcklig kropp men med ett
hufvud sådant jag aldrig skall glömma ut och ropade „Välkommen min käre, lille
hr Andersson“. Jag fördes in i ett stort rum, som väl motsvarade hvad jag
många år senare hörde om Rudolf Virchow. Denne skaffade till sitt präktiga
arbetsrum flera och flera bord, men de fylldes med böcker, böcker och åter böcker,
så att när min sagesman besökte honom, hade han blott ett litet hörn vid ett af
borden att sitta och skrifva vid, och när min vän sedan åter kom till honom efter
något år, var äfven det fylldt och Virchow satt och skref i knäet! Så såg det ungefär
också ut hos Steenstrup; i det stora rummet var det så mycket böcker på hyllor,
bord, stolar och golf, att det nätt och jämt var plats för honom och mig.
Vi talade torfmossar, han gladde sig att någon upptagit hans studier; allt hade
han sett, och det mesta tviflade han egentligen på, utom på sin ungdoms
iakttagelser. Han skulle visa mig belysande material till något vi kommit tala om
och skickade vaktmästaren ut att hämta »tredje asken underifrån, som står på
fjärde skåpet till höger i andra rummet till vänster«. Mycket riktigt, efter en stund
kom denne åter med en stor pappkartong innehållande en del bruna hoptorkade
växtfragment, lindrigt sagdt svagt etiketterade. Men den 75 årige mannens minne
förslog tillfullo att ge en stor mängd sannolikt alldeles korrekta uppgifter om dessa
föremål. Tekniker på området var han uppenbarligen icke.
Jag kom tillbaka rätt ofta till Steenstrup under de nio år han lefde efter mitt
första besök. Aldrig har jag blifvit älskvärdare och mera intresseradt mottagen än
hos honom, och det är mig en gåta, att han inom eget land ej förmådde uppamma
några lärjungar, ty den man, som nu med så stor framgång företräder
torfmossforskningen i Danmark, kan ej betecknas som sådan i personlig mening. Men det var ej
nog med, att jag i Steenstrup fann en älskvärd äldre vän och gynnare, hvad mera är,
jag bevarar från de många timmar, vi diskuterade samman minnen af en af de mest
geniala män jag någonsin lärt känna. Träffsäkrare kan svårligen i ett ord bilden af
den mannen tecknas än då han själf i en viss naiv, ungdomlig yfverborenhet satte
på titelbladet till »Geognostisk-geologisk Undersögelse af Skovmoserne Vidnesdam- og
Lillemose« att den författats af »Joh. Japetus Sm. Steenstrup, Naturforsker«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
