Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtaftryck i ett medeltida murbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riseberga kloster i Edsbergs socken, mellersta Närke, grundades under tiden mel-
lan åren 1180—1202 (Hildebrand III, p. 965) af Cistercienser-bröderna. De
vidlyftiga byggnadsanläggningarne ligga nu sedan århundraden i ruiner.
Då jag midsommaren 1912 vandrade kring i ruinerna, hittade jag bland affallet
inne i byggnaden närmast norr om själfva klosterkyrkan, två murbruksstycken, resp.
21 X 17,5 X 7,5 och 16 x 9,5 x 6,5 cm. De hade tydligen en gång under byggnads-
arbetet som våta klumpar tappats på marken och sedan hårdnat. Skälet hvarför jag
antog detta var, att de bägge hade den låga, på undersidan tillplattade bull-form,
som en degklump får, då den lägges på plåten. Men det märkliga låg i att plåten
härvidlag varit en gräsmatta, hvilken kvarlemnat de allra tydligaste aftryck.
Antikvarien Otto Janse, som samtidigt med mig uppehöll sig vid Riseberga,
anslöt sig till denna tolkning af murbruksstyckenas form och förklarade dessutom,
att själfva godsets habitus med all tydlighet hänvisade på det tillvärkningssätt, som
härskade hos oss under medeltiden. Murbruket utmärker sig för en tät och fast
struktur. En relativt hög procent sand har användts vid dess tillvärkning. Äfven
mycket små korn af tegel finnas sparsamt inströdda. Det öfverensstämmer sålunda
med Bergners (p. 30) skildring af det tyska murbruket från motsvarande tid: »Der
Mörtel ist bis ins 11 und 12 Jh. nach römischer Sitte häufig mit Ziegelmehl gemischt,
sonst aus 70 Teilen Sand, 20 Teilen Kalk, 6 Teilen Gips zusammengesetzt und im all-
gemeinen von ausgezeichneter Haltbarkeit«.
Öfre delen af det större murbruksstycket hade tydligen i långliga tider liggat
uppåt. Det var vittradt och mer eller mindre öfverdraget af mossor (Brachythecium-
och Tortula-arter) samt pyrenokarpa lafvar. Undersidan däremot, som låg inbäddad
i ruingruset, är frisk och ovittrad. Det mindre stycket förhåller sig till de båda
sidomas bevaringstillstånd omvändt.
Det mindre stycket har samma slags gräsbladsaftryck i samma frekvens som det
större (jämte några andra aftryck af dikotyledon-blad), men föröfrigt äro aftrycken
nu så otydliga, att vi lemna detta stycke ur räkningen.
Det större däremot har både talrika, vällyckade och godt bibehållna aftryck af
växtdelar (Fig. 1). De flästa af dessa utgöras af blad och strån af gräs, därnäst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
