Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
UPPBROTT.
Farmodern sitter, först vaken av alla,
ensam vid fönstret och stirrar förstrött
ut i den kalla
gryningens töcken, som sväva och svalla
över en stad, än av nattlivet trött.
Länge i stilla begrundan hon blickat
ned på en dagbok, en krigares bok,
henne man skickat.
Liksom i sömn eller dvala hon nickat —
eller som böjd av ett osynligt ok.
Efter ett liv av evinnerlig möda
bidar hon ödmjukt förlossningens dag,
känner de döda
levande kring sig, klarögda och röda,
sitter som hemma i minnenas lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
