Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - »Räkenskap»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6;
Jo, minnen av sår! Och oläkliga sår,
som låta båd hjärta och hjärna förblöda.
Av maskstungen, frostbiten, huttrande vår,
av Ödelagd sommar, med tvinande gröda!
Obotliga sår, som mig gåvos långt förr
än jag kunde fly eller söka mig värna,
som följa min färd ifrån tillvarons dörr,
och låta förblöda båd hjärta och hjärna!
Det har jag. Javisst. — Men vad var det, jag gav?
Ah. Blodet, som sprang uti slösande strålar! —
De vattna knappt blommorna mer på en grav. —
Där sträcktes ej fram några tacksamma skålar.
Jag led och jag log, så som få mäktat lida
och le, mot ett öde hångrinande kallt. —
Men trogen gick Ofärden tätt vid min sida —
en ängel, som följde sitt barn överallt.
Ja, så har jag givit. Och så blev mig givet.
Nu sitter jag rådvill, och väntar de slag,
som vänta mig än i det signade livet.
Jag bidar i ångest min räkenskapsdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
