Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - »Räkenskap»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
Jag stirrar på ’mörkret’. Ett annat jag ser,
mot det som en avgrund mot grop eller skreva.
Och kallt in i spöksynens öga jag ler:
än sedan! Jag får varken dö eller leva!
Förbannad av livet, som självt mot mig brutit,
bestulen på allt, som är livsnamnet värt,
jag aldrig den svalkande lycka har njutit,
som livet det uslaste armod beskärt.
Jag har ej en tår, ej en suck för ’det hela’;
vem gagnade det, om jag slösade den?
Den nöd, som är min, jag gitter ej dela
med någon, och aldrig jag tiggde det än.
Jag har endast kvar mitt förblödda ’Jag själv’,
som likt en av Indiens bedjare ligger
vid Ganges — o, nej — vid förintelsens älv
och speglar sin gåta och — lösningen tigger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
