Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Margerita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 7
MARGERITA.
»Så stillt det blivit mellan längor vita
och klippta häckar, björk- och hasselsnår!
Ditt hem, din bygd är öde, Margerita,
och ensam jag på tysta vägar går, —
där vi varandra fann en rosig vår.
Du vet väl knappast själv, vad allt du lämnat.
Engång det var dock livets paradis. —
Fast ödet grymt vår djärva lycka hämnat,
jag sjunger likväl ditt och lyckans pris.
Och träden snyfta för en höstlig bris.
Jag fick ej följa dig på levnadsfärden.
Jag fick blott öppna grind för din kaross.
Men vart du fjärran far i vida världen,
jag vet, en rosenboja enar oss, —
från den vi aldrig komma riktigt loss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
