Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Ett sändebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
ETT SÄNDEBUD.
I ett gammalt hus som för hårda stormar darrat,
där i mörka vråar ångest hålögd smög,
har du ljusa löjen fram på läppar narrat,
lilla gyllenblonda barn, som aldrig ljög.
Tigande vi sutto, sorgsna och försagda,
då du kom likt solens glada sändebud,
lockande oss lyfta händer, redan lagda
korsvis under bördan. Livets lärkeljud
i vår vintervärld du spred med fulla strupen.
Spökena försvunno som för hemlig makt.
Stjärneljus i rymden, speglande i djupen,
spred din stilla färd genom grå och dyster trakt.
. — Ullman, Rosor och järnek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
