Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Fången i ålboden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
och ynnest bland både stora och små — och
därtill hade en efter Arviksförhållande aktningsvärd
»rikedom», gick unge Brag i regel fri från straff.
Så var det nu också onekligen så, att pojken,
med alla sina olater, hade både sätt och utseende
för sig. De stora, brunsvarta ögonen lyste så
muntert utmanande under den jämnvita pannan,
och omedelbart efter en hårresande lögn kunde
den frodiga lilla körsbärsmunnen le på en gång
gäckande och urskuldande — —. Vem kunde
bära hand på sådan grannlåt? — Åjo — en
och annan bland kamraterna, som fått alltför
orättvist bära följderna av Helmers påhitt, som
alltför ofta blivit satt i sticket av hamnkaptenens
pojke, hade väl ibland gjort upp privat
räkenskap med denne. — Den som kanske värst fatt
sota för umgänget med Helmer Brag, var nog
stackars Arvid Kåse, Alidas bror. Ty Helmers
övermod lät honom, tämligen ensam, försöka
spela herre även inne på själva den Kåseska
gården, »trollets håla». Och för det ofog, han där
bedrev och anstiftade, blevo barnen Kåse ställda
till svars. De klagade likväl aldrig på Heimer,
han "var ju deras ende vän, eller i varje fall, ende
lekkamrat. Till dess han, vid ett besök av gubben
Kåse inne på hamnkontoret, blev mera
eftertryckligt än egentligen högtidligt portförbjuden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
