Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - »Hopp om livet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
inte ha något emot, att patienten redan avlidit,
när han kom dit, så att han blott behövt
konstatera dödsfallet.
— Tusan också, att husläkarn skall vara borta!
Och att den andre ligger sjuk! muttrade doktorn,
i det han ringde på häradshövdingens dörrklocka.
Han släpptes in av änkefrun själv. De hade ju
varit bekanta under hans första år där i staden;
men nu var det rätt länge sedan den gamla ens
behagat se åt honom, än mindre besvarat hans
hälsningar. Han kände nu knappast igen henne.
Hon betraktade honom med lysande ögon, hon
smålog med en slags förtvivlad älskvärdhet. Den
lilla, tunna gestalten — som för en kort stund
sedan sviktat som ett vasstrå — höll sig spänstig
och fjädrande rak, hela hennes väsende var fullt
av förbindlighet och den mest beredvilliga
uppmärksamhet. Det var nästan, som hade gumman
Barthell med ens förvandlats till en ung, kokett
flicka.
Montén var så häpen över denna företeelse,
att han inte på länge anade orsaken: den stackars
modern ville i all hast, i den svindlande brådska,
som situationen krävde, beveka och försona den
man, i vars händer hon nu genom ödets nyck
nödgades lägga sin ende, älskade sons liv!–-
Och denne man — var sonens dödsfiende!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
