Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Knekt-Johans spionage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
nu vid målet, och han var där på sin
härskarinnas uttryckliga befallning. En krigsman lyder
order! Och »Knekt-Johan» satt av sin hederliga
springare, och stegade med ensligt klirrande
sporrar upp till den skenbart folktomma villan.
Porten — olåst liksom grinden! Konstigt — kusligt,
muttrade Johan innanför tänderna. Men han kiev
på. Han var tillsagd att se efter hur det stod till
ute på »Liden». — Han öppnade salsdörren. Men
på tröskeln blev han stående. Vid ena
bordsändan satt hans egen löjtnant Frits tätt bredvid
en mycket vacker och mycket förfärad ung
dam. — Mycket tyst blev det en stund i salen
ute i den tysta stugan. Men så brast Frits ut
med befriad, pojkaktig munterhet:
— Nej! »Knekt-Johan! —Spionerar du på oss?
— Kommer aldrig på fråga, löjtnanten!
Frits reste sig och gick bort till trotjänaren.
— Jag förstår, sade han, att du kommer skickad
av hennes nåd? Gott! Nu följs vi åt in till henne,
alla tre — och jag skall ge henne rapporten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
