Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Ett kyrkbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
spejade han genom sakristians dörr med skarpa,
gråa Ögon ut Över sin menighet, och ett par
gånger fästes hans blick på några ansikten, dem
han sökt. Hans gäst märkte det, men gjorde inga
frågor. Psalmen togs upp, men orgel fanns ej
här; sången leddes av den gamle klockaren genom
klarinettspel från läktaren. Den tyske prästen
hade aldrig hört något liknande, skulle kanske
funnit det lustigt, om det hela ej i all sin
torftighet burits av så innerligt, trohjärtat allvar, sådan
barnafrom andakt.–När så den enkelt vackra
gudstjänsten var över, vinkade klockaren från
sakristian ned åt en kyrkbänk, där två unga
människor dröjde, stående. De nalkades nu
tveksamt, följda av ingen. Då viskade pastorn något
i örat på klockaren och denne skyndade sig ner
i stora mittgången, tydligen både förbluffad och
beskäftig. De unga tu, en kraftig, nordisk
allmogeman och en ung kvinna av samma typ men
liksom litet finare drag och hy, hade just hunnit
in i sakristian, där pastorn vänligt tryckte deras
händer, när klockaren återvände, åtföljd av en
annan ung bonde, en ståtlig man, men med ett
något kärvt och samtidigt slugt uttryck; han var
påfallande prydligt, nästan herreaktigt klädd. —
Även honom tog den gamle prästen i hand och
sade: — God dag, min käre Hans Larsson i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
