Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Också en ateljéidyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
långtifrån ohyfsad uppmärksamhet. Men Milda,
som aldrig tappade besinning och värdighet, hade
expedierat honom med sin allra mest kyliga
afFärsförbindlighet. Och när patronen framför
kameran inställsamt frågat: — Nå, fröken lilla,
blir jag bra så här? hade hon lugnt rättat honom:
— Inte huvudet på sned! — Så däri — Nu —
stilla! och så var han avknäppt — och
avsnoppad. –
Emellertid hände några veckor senare
någonting högst märkvärdigt i Mildas dygdiga och
strävsamma tillvaro. Hennes mor, den goda
klockar-änkan, ftck en vacker dag besök av ingen mindre
än patron Sombergl Han kom åkande i sin
blänkande trilla, högtidsklädd och grann som en kung,
tyckte den förkrossade frun. Och han kom för
att be om fröken Mildas hand! Milda var,
lyckligtvis, inte hemma, hon satt i ateljén som vanligt
och förskönade andras likgiltiga drag. Inga kunde
vara henne mer likgiltiga än patron Sombergs.
— När fru Mattsson meddelade henne den verkligt
överraskande nyheten, blev hon alldeles vit i sitt
runda, klarögda dockansikte. De enda ord, hon
först fick fram, voro:
— Vad svarade mamma den stollen?
Jo, frun hade talat om Mildas ungdom; hon
var ju blott nitton år och några månader. Därfö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
