Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Också en ateljéidyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
en liten smula och höll munnen stram. Men hon
kände nog Adolf Pehrlings mörka, vassa ögon,
kisande, fästa på hennes nedböjda ansikte. —
Och så började det regna svar på annonserna,
svar från alla håll och kanter, av den mest
omväxlande formulering. Och alla åtföljda av begärt
fotografi. Det blev ju riktiga högtidsstunder av
skratt och spydighet för »chefen» och han tvang
den arma Milda att genomse alla svaren, att
beskåda och bedöma alla de insända porträtten, av
»fördelaktigt yttre». — Herr Pehrlings
anmärkningar och fnissningar nödgade henne även nu
emellanåt till lugn protest; bordet skakade ju
som vid den värsta »borddans». Men det låg inte
någon riktig kläm i hennes snäsor numera. Hon
hade mot sin vilja börjat bli allt mer och mer
fundersam. Och hon fördjupade sig i arbetet med
en onaturlig iver, som ibland kom henne att icke
höra eller uppfatta »chefens» frågor. Hennes
fåmälta genmälen kommo därför också att likna
»god dag — yxskaft». Då fnissade Adolf
Pehrling alldeles ursinnigt och utbrast:
— Jag tror minsann, fröken Mattsson har börjat
tänka.
Milda blev inte stött, men hon började
verkligen finna »chefens» allt ystrare humör inför det
annalkande avskedet litet underligt, ja, misstänkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
