Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min örn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för motsatsen — i andens värld. Jag förmodar, att
ni helst lever i andens värld, doktor Hammerfield.»
»Den världen är mitt rike», blev svaret.
»Vilket med andra ord vill säga att ni lever i det blå.
Men ni kommer ner till jorden igen vid måltiderna,
tänker jag, och likaså om det råkar bli jordbävning.
Eller säg mig, doktor Hammerfield, har ni kanske
ingen förnimmelse av en jordbävning — det gör er
kanske ingenting om er immateriella kropp träffas av
en immateriell tegelsten?»
Ögonblickligt och alldeles omedvetet flög doktorns
hand upp till hans hjässa, där ett ärr var dolt under
håret. Ernest hade händelsevis råkat komma
verkligheten så nära som möjligt. Doktor Hammerfield
hade varit nära att bli dödad under den stora
jordbävningen[1] av en ramlande skorsten. Alla brusto
i skratt.
»Nå?» sade Ernest, sedan munterheten hade lagt
sig. »Kan ni bevisa motsatsen?»
Då han icke fick något svar, frågade han om igen:
»Nå?» Och han tillade: »Ni har just ingen nytta
av ert argument.»
Doktor Hammerfield var slagen för tillfället, och
kampen drogs åt annat håll. På den ena punkten efter
den andra utmanades prästerna av Ernest. När de
försäkrade att de kände till arbetsklassen, berättade
han dem fundamentala sanningar om denna klass,
som de icke hade en aning om, och uppfordrade dem
sedan att vederlägga honom. Han framlade fakta,
alltid fakta, stärkte deras flykt åt högre rymder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
