Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Utmaningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lov att vara människa och inte vilddjur. Nu blir
det återigen våldsamheter och mord och sörjande
änkor och faderlösa. Kapital och arbete borde vara
vänner. De skulle verka hand i hand till ömsesidig
fromma.»
»Å, nu ger ni er av uppåt högre rymder igen»,
anmärkte Ernest torrt. »Vänd tillbaka till jorden!
Kom ihåg, att vi ha enats om att den vanliga
människan är självisk, det vill säga egennyttig.»
»Men det borde hon inte vara!» utbrast biskopen.
»Det håller jag med er om», blev Ernests svar.
»Människan borde inte vara självisk, men hon kommer
att fortfara att vara det så länge hon lever i ett
samhällssystem som är grundat på grismoral.»
Biskopen satt stel av häpnad, och min far skrattade
i mjugg.
»Ja, just grismoral», upprepade Ernest lugnt. »Det
är innebörden av kapitalsystemet. Och det är vad
er kyrka står för och vad ni predikar varje gång ni
står på predikstolen. Grismoral! Det finns ingen
annan benämning för det.»
Biskop Morehouse vände sig med ett vädjande
ögonkast till min far, men denne skrattade bara och
nickade.
»Jag är rädd att mr Everhard har rätt», sade han.
»Laissez-faire heter det alltför ofta — var och en får
sköta sig själv och tusan må ta den som kommer
sist. Det är nog som mr Everhard sade härom kvällen
— vad ni, kyrkans män, ha att beställa är att
upprätthålla den rådande samhällsordningen, och samhället
vilar på nyssnämnda grundval.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
