Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Utmaningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skölden», sade jag. »Det finns mycket godt hos oss, fastän
ni inte vill tro det, mr Everhard. Biskop Morehouse
har rätt. Orättfärdigheten inom industrien —
förfärlig som ni skildrar den — beror på okunnighet.
Samhällslagren ha blivit för vidt åtskilda.»
»De vilda indianerna ä’ inte så brutala och
barbariska som kapitalistklassen», sade Ernest. Och i det
ögonblicket hatade jag honom.
»Ni känner oss inte», svarade jag. »Vi ä’ varken
brutala eller barbariska.»
»Bevisa det!» sade han utmanande.
»Hur skall jag kunna bevisa det — för er?» Jag
började bli ond.
Han skakade på huvudet. »Jag begär inte att ni
skall bevisa det för mig — jag begär att ni skall bevisa
det för er själv.»
»Jag vet att det är som jag sagt», förklarade jag.
»Ni vet ingenting», lydde hans ohövliga svar.
»Så, så barn», sade min far lugnande.
»Jag frågar visst inte efter — — —» började jag
harmset, men Ernest avbröt mig.
»Jag kan förstå att ni har pengar — ni eller er far,
vilket ju är samma sak — placerade i Sierrafabrikerna.»
»Vad har det med saken att göra?» utbrast jag.
»Inte så mycket», började han långsamt, »bara det,
att den dräkt ni bär är fläckad med blod. Maten ni
äter är mängd med blod. Blodet av små barn och
starka karlar dryper från edra egna takbjälkar. Jag
kan sluta till ögonen i denna stund och höra det droppa
— dropp, dropp, dropp — rundt omkring mig.»
Han slöt ögonen och lutade sig tillbaka i stolen. Jag
brast i tårar, grät av harm och sårad fåfänga. Aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
