Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Jacksons arm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har undersökt den Jacksonska affären», sade
jag hastigt.
Han blev genast intresserad och uppmärksam och
väntade att jag skulle fortsätta. Men jag såg på hans
ögon att han var fullkomligt säker på att min
övertygelse hade rubbats.
»Han tycks ha blivit illa behandlad», medgav jag.
»Och jag tänker att ni hade rätt i det där som ni sade
om vår rättfärdighet.»
»Naturligtvis», sade han. »Om Jackson och hans
kamrater blevo bättre behandlade, skulle
utdelningarna aldrig bli så stora.»
»Jag skall aldrig mer kunna glädja mig åt vackra
kläder», tilläde jag.
Jag kände mig ödmjuk och förkrossad och hade på
samma gång en behaglig känsla av att Ernest var som
ett slags biktfar för mig. Då, liksom alltid därefter,
kände jag mig påverkad av hans kraft. Den tycktes
utstråla ett löfte om frid och skydd.
»Ni skall lika litet kunna ha någon glädje av
säckväv», sade han allvarligt. »Ni vet, att vi ha fabriker
för jutevävnader, och där går det till på alldeles samma
sätt. Det är så överallt. Vår omskrutna civilisation
har mycket att göra bot för. Vem har ni talat med?»
Jag berättade alltsammans för honom.
»Ingen av dessa män hade frihet att handla som han
ville», sade Ernest sedan jag hade slutat min
berättelse. »De äro alla bundna vid det obarmhärtiga
industriella maskineriet. Och det sorgligaste är att
de äro bundna med hjärtesträngar. Deras barn, ser
ni — alltid det där unga livet som det ligger i deras
instinkt att beskydda! Denna instinkt är starkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
