Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Maskinernas slavar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu gällde varenda man i dessa fabriker, gällde den då
icke även alla dem som arbetade i alla andra fabriker
och verkstäder? Gällde den icke hela den industriella
världen?
Och var det så — ja, då var samhällsordningen en
lögn. Jag ryggade förskräckt tillbaka för mina egna
slutledningar. Det var för fruktansvärdt, för rysligt
att kunna vara sant. Men Jackson då — och hans
arm... Och det fanns många i samma sorgliga
belägenhet som han — hundratals bara i fabrikerna, det
hade Jackson själv sagt till mig. Jag kunde omöjligt
komma ifrån tanken på Jackson.
Jag sökte upp mr Wickson och mr Pertonwaithe,
de största aktieägarna i Sierrafabrikerna. Men jag
förmådde icke uppröra deras känslor så som jag hade
lyckats röra deras arbetare. Jag upptäckte att de
hade en etik som stod över det övriga samhällets —
jag skulle vilja kalla den för den aristokratiska etiken.[1]
De talade vidt och bredt om politik och
sammanblandade det som var politiskt med det som var rätt.
Mig tilltalade de mycket faderligt och beskyddande i
anledning av min ungdom och oerfarenhet. De voro
det hopplösaste jag hade råkat på under min
forskningsfärd. De voro absolut övertygade om att deras
beteende var fullkomligt riktigt. Det kunde aldrig
sättas något annat i fråga, det behövde aldrig
diskuteras. De hyste den orubbliga övertygelsen att de
voro samhällets välgörare, att det var de som skapade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
