Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Filomatklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag betraktade honom, kände jag mig genomströmmad
av mäktig gädje. Jag tyckte mig återigen känna
hans pulsslag då min hand vilade i hans, jag kände
hans läppar tryckas mot mina — och jag kände mig
så stolt däröver, att jag tyckte att jag måste stiga
upp och ropa till det församlade sällskapet: »Han
är min! Han har slutit mig i sina armar och jag —
mitt obetydliga jag — har lagt beslag på hans
storslagna själ med all dess mångfald av kungliga tankar!»
Längst framme i salongen presenterade miss
Brentwood honom för överste Van Gilbert, och jag förstod
nu att översten skulle presidera under sammankomsten.
Överste Van Gilbert var en mycket framstående
bolagsadvokat och för övrigt omåttligt rik. Det minsta
arvode han skulle värdigas mottaga var hundratusen
dollars. Han var mästare inom sitt yrke. Han
lekte med lagen som med en marionett, formade om
dess bestämmelser efter sitt godtycke, allt efter som
han behövde använda dem. Till utseende och
uttryckssätt var han gammaldags, men i fråga om fantasi,
kunskaper och lätthet att finna hjälpmedel var han
modern och ung som den senast tillagda lagparagrafen.
Sin första berömmelse vann han då han kullkastade
Shardwells testamente, för vilken bedrift han
inkasserade ett arvode av femhundratusen dollars.[1] Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
