Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Förebådande skuggor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erbjudna utnämningen för ett erkännande av hans
duglighet.
Men så upptäckte jag den där glimten i hans ögon.
Han skrattade åt mig.
»Du tänker väl inte att — att ge dem avslag?»
frågade jag ängsligt.
»Det är ett mutningsförsök», sade han. »Bakom
det ha vi Wicksons skickliga hand, och bakom honom
stå mäktigare män än han. Det är ett gammalt knep
det där — lika gammalt som klasskampen — att stjäla
ledarna från arbetarskarorna. Stackars bedragna
arbetarskaror! Om du bara visste hur många av deras
ledare som ha blivit köpta på det sättet under gångna
dagar! Det är billigare — mycket billigare — att
köpa en general än att kämpa mot honom och hela
hans armé. Vi hade till exempel — men jag vill inte
nämna några namn. Jag känner mig tillräckligt
bitter ändå. Käraste — jag är ju en av dessa ledare.
Jag skulle inte kunna sälja mig. Om det också inte
funnes något annat skäl, skulle minnet av min stackars
gamle far och hur han släpade sig till döds avhålla mig
därifrån.»
Hans ögon — min store, starke hjältes ögon —
fylldes av tårar. Han kunde aldrig förlåta det sätt varpå
hans far hade blivit fördärvad — de eländiga lögner
och de små tjuverier, vartill han hade tvingats för att
skaffa bröd åt sina barn.
»Min far var en god människa», sade Ernest en
gång till mig. »Hans själ var god. Men den blev
förvriden och stympad och neddragen genom livets
bitterhet. Hans arbetsgivare, de odjuren, gjorde honom
till ett nedbrutet djur. Han kunde ha levat ännu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
