- Project Runeberg -  Järnhälen /
211

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Generalstrejken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

socialistiska ledarna med undantag av Ernest fullt
förvissade om att kapitalismens timme nu var slagen.
De svåra tiderna och den stora massan av arbetslösa
— farmarnas och medelklassens förintande — de
avgjorda nederlag som fackföreningarna ledo överallt
— allt detta kunde verkligen rättfärdiga socialisternas
övertygelse, att kapitalismens dagar måste vara
räknade och att ögonblicket var inne för dem att kasta
stridshandsken åt plutokratin.

Men ack, vad vi underskattade fiendens styrka!
Överallt förkunnade socialisterna sin blivande seger
vid valurnorna, medan de i tydliga ordalag angåvo
situationen. Plutokratin antog utmaningen. Det var
plutokratin som — sedan den hade noga övervägt
och avvägt — slog oss genom att splittra vår styrka.
Det var plutokratin som genom sina hemliga agenter
gav upphov till skriket om att socialismen var hädisk
och gudsförnekande — det var plutokratin som drev
kyrkan, i all synnerhet den katolska, i fält mot oss och
berövade oss en massa arbetares röster. Och det var
plutokratin som — naturligtvis genom sina hemliga
agenter — uppmuntrade agrarpartiet och till och med
skaffade det anhängare i städerna bland den
förtvinade medelklassen.

Och ändå gjorde socialisterna stor landvinning.
Men i stället för en väldig seger med av oss tillsatta
ledande män och majoritet inom alla lagstiftningens
områden, befunno vi oss i minoritet. Visserligen
insatte vi femtio kongressmedlemmar; men när de under
våren 1913 intogo sina platser, funno de sig vara utan
all slags makt. De voro likväl lyckligare lottade än
agrarerna, som hade vunnit platser i styrelsen i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free