Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Början till slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig skall jag glömma den kvällen då Ernest efter
en ganska het debatt med ett halvt dussin
arbetarledare vände sig till mig och häftigt utbrast: »Nu är
det avgjort! Järnhälen har vunnit. Slutet är i
antågande.»
Denna lilla konferens i vårt hem var helt och hållet
privat. Men Ernest — liksom hans kamrater —
arbetade för att få bestämda försäkringar från
arbetarledarna att de skulle kalla ut de sina som deltagare i
nästa storstrejk. Ordföranden i maskinistföreningen,
O’Connor, hade varit den förste av de sex
tillstädesvarande ledarna som vägrade att avge en sådan
försäkran.
»Ni ha ju sett att ni ha blivit grundligt slagna
med er gamla taktik i fråga om strejker och bojkott»,
sade Ernest.
O’Connor och de övriga nickade.
»Och ni ha sett vad en generalstrejk kan uträtta»,
fortsatte Ernest. »Vi hindrade kriget med Tyskland.
Aldrig förut har man sett ett så vackert exempel på
arbetarnas solidaritet och styrka. Arbetet kan och
skall styra världen. Om ni fortfara att hålla samman
med oss, så göra vi slut på kapitalistväldet. Det är
ert enda hopp. Och vad mer är, ni vet det. Det
finns ingen annan utväg för er. Vad helst ni tar er
för med er gamla taktik, så ä’ ni dömda till nederlag
— om inte på andra grunder, så därför att de
styrande ha domstolarna i sitt våld.[1]»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
