Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Början till slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom vi andra, och de komma att få de mest bestialiska
förhållandena av oss alla. De bli tvingade att arbeta,
alldeles så som farmarna nu ä’ tvungna att arbeta för
dem som ha berövat dem deras jord. Och på samma
sätt blir det med alla de övriga föreningarna som stå
utanför den gynnade sammanslutningen. Vi få nog
se dem svikta och splittras, och sedan drivas deras
medlemmar i träldom av sina tomma magar och av
landets lagar. Vet du, hur det kommer att gå för
Farley[1] och hans strejkbrytare? Det skall jag säga
dig. Strejkbrytning som yrke kommer att upphöra.
Ty det blir inte flera strejker. I stället för strejker
få vi slavuppror. Farley och hans anhang befordras
till slavdrivare. Å, det kommer naturligtvis inte att
gå under den benämningen. Man kommer att säga
att de ha till yrke att strängt se till att landets lag
efterleves — den lag som befaller arbetarna att arbeta.
Det kommer endast att förlänga kampen, det där
förräderiet vartill den stora sammanslutningen av
fackföreningar gör sig skyldig. Himlen allena vet
när och var revolutionen skall segra.»
»Men gentemot en så mäktig sammanslutning som
oligarkin och de stora fackföreningarna — kan man
med skäl föreställa sig att revolutionen någonsin skall
segra?» frågade jag. »Skall inte den
sammanslutningen bestå för alltid?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
